Tycke och Tanke

Tycke och Tanke

Kristian Isaksson Teaterproduktion

Här är mina egna tankar.
Teater, Världen, Film, Företagande och en hel del Kristian.
Vad händer, Varför händer det och Vad kan vi göra åt saken?
I min blogg är ingen säker, varken SL eller jag själv...

Tillbaka till företaget?
www.teaterproduktion.se

Skräck vid midnatt

FilmPosted by Kristian Isaksson Nov 27, 2010 12:46:08
Jag går på en midnattsvisning av skräckfilmen "The Silent House" på biografen Skandia tillsammans med Frida Spång. Den enda filmen jag sett hittills på Stockholm Filmfestival.



En film från Uruguay om flickan och hennes pappa som stannar i det sedan länge övergivna huset för att renovera det åt en kompis. När det hörs ljud från ovanvåningen går fadern till slut motvilligt upp och det hörs ett skrik och en duns...
Den börjar krypande bra men spårar ut totalt efter att ha använt alla klyschor som en skräckfilm kan använda (däribland barnvagnen ifrån Rosemary's Baby och ett par gummistövlar eller fler). Filmen var visst baserad på en verklig händelse.


  • Comments(0)//blogg.teaterproduktion.se/#post340

Polanskis upprop

FilmPosted by Kristian Isaksson Apr 18, 2010 16:31:16

Vi gräver vidare i fallet “Polanski” eftersom hans senaste film “The Ghost Writer” blivit något av en kritikersuccé med följande publiktryck. Det har skrivits flera upprop för Polanskis frigivelse. Den ni nu ska få läsa har skrivits under av över 130 aktiva högt aktade inom filmbranschen:

“We have learned the astonishing news of Roman Polanski’s arrest by the Swiss police on September 26th, upon arrival in Zurich (Switzerland) while on his way to a film festival where he was due to receive an award for his career in filmmaking.

His arrest follows an American arrest warrant dating from 1978 against the filmmaker, in a case of morals.

Filmmakers in France, in Europe, in the United States and around the world are dismayed by this decision. It seems inadmissible to them that an international cultural event, paying homage to one of the greatest contemporary filmmakers, is used by the police to apprehend him.

By their extraterritorial nature, film festivals the world over have always permitted works to be shown and for filmmakers to present them freely and safely, even when certain States opposed this.

The arrest of Roman Polanski in a neutral country, where he assumed he could travel without hindrance, undermines this tradition: it opens the way for actions of which no-one [sic] can know the effects.

Roman Polanski is a French citizen, a renown [sic] and international artist now facing extradition. This extradition, if it takes place, will be heavy in consequences and will take away his freedom.

Filmmakers, actors, producers and technicians everyone involved in international filmmaking want him to know that he has their support and friendship.

On September 16th, 2009, Mr. Charles Rivkin, the US Ambassador to France, received French artists and intellectuals at the embassy. He presented to them the new Minister Counselor for Public Affairs at the embassy, Ms Judith Baroody. In perfect French she lauded the Franco-American friendship and recommended the development of cultural relations between our two countries.

If only in the name of this friendship between our two countries, we demand the immediate release of Roman Polanski.”

Visst kan jag också tycka att det är något underligt att ett Polanski i ett neutralt land som Schweiz grips och riskerar utvisning. Men det jag reagerar mest på är hur man – trots att det sägs att konstnären och privatpersonen är olika – här blandar ihop dessa och förklarar att han bör släppas för att han är ett geni inom filmskapande. Dessutom står det att han riskerar att dömas och mista sin frihet. Senast jag kollade är det precis vad som händer när man begår ett så allvarligt brott som Polanski gjorde. För mig är det ofattbart att bland andra

Wim Wenders, Woody Allen, Martin Scorsese, Pedro Almodóvar, David Lynch, Adrien Brody, Penélope Cruz, Tilda Swinton, Monica Bellucci, Anne Consigny, Gael Garcia Bernal, Fatih Akin, Wes Anderson, Darren Aronofsky, Jean-Michel Carré, Luc and Jean-Pierre Dardenne, Terry Gilliam, Emir Kusturica, Julian Schnabel, Tom Tykwer, Guillermo del Toro, Alfonso Cuarón, and Alejandro González Iñárritu, Walter Salles, Michael Mann, Ethan Coen, Wong Kar Wai samt Stephen Frears

har skrivit under för hans frigivelse.

Bland andra Isabelle Huppert, Steven Soderbergh, Sam Mendes samt Mike Nichols har skrivit på ett annat upprop:

“Apprehended like a common terrorist Saturday evening, September 26, as he came to receive a prize for his entire body of work, Roman Polanski now sleeps in prison.

He risks extradition to the United States for an episode that happened years ago and whose principal plaintiff repeatedly and emphatically declares she has put it behind her and abandoned any wish for legal proceedings.

Seventy-six years old, a survivor of Nazism and of Stalinist persecutions in Poland, Roman Polanski risks spending the rest of his life in jail for deeds which would be beyond the statute-of-limitations in Europe.

We ask the Swiss courts to free him immediately and not to turn this ingenious filmmaker into a martyr of a politico-legal imbroglio that is unworthy of two democracies like Switzerland and the United States. Good sense, as well as honor, require it.”

Ännu mer underligt blir det när man I det här uppropet skriver att Polanski bör släppas fri eftersom han överlevt både Nazismen och Stalinistisk förföljelse. För annars hade man inte tagit upp det. Innebär det då att alla som överlevde andra världskriget nu fritt kan springa runt och våldta vilka de vill?

Sunt förnuft – kära filmbranschmänniskor - förklarar att våldtäkt är fel. Att våldta en minderårig är värre. Att fly undan sitt straff är avskyvärt och sedan försöka köpa sig fri är vidrigt och värst. Polanski är en brottsling, punkt, han bör därför prövas enligt lag och sedan straffas enligt densamma.

  • Comments(0)//blogg.teaterproduktion.se/#post326

Den manliga geniet - våldtäktmannen

FilmPosted by Kristian Isaksson Apr 15, 2010 20:28:36

Recensionerna till våldtäktsmannen Roman Polanskis senaste film "The Ghost Writer" börjar så sakterliga rulla in, och visst borde debatten om "Det manliga geniet" blossa upp igen. Men låt mig återkomma till det. Först dessa urdrag ur recensionerna:

"Säga vad man vill om Roman Polanski som människa men att göra film, det kan han" - Nöjesbladet

"Lägg till detta en utsökt ironisk metanivå: En film om en exminister som inte kan lämna USA utan att gripas och ställas inför rätta, gjord av en regissör som sedan länge inte har kunnat besöka just USA utan att återigen ställas inför rätta för det där som hände med den där drogade 13-åringen för mer än 30 år sedan." - Svenska Dagbladet

"Polanski må vara en feg jävel på flykt från rättvisan – men en genial regissör, det är han." - Cine.se

"Polanskis privatliv kan verka vara en katastrof, men regissören Polanski är i högform." - Arbetarbladet

"Debatten om Roman Polanskis sexbrott blir aktuell med varje ny film han gör. Men för att kunna bilda sig en rättvis uppfattning om hans verk måste man hålla isär konstnären från privatpersonen. Och det råder inga tvivel om att mannen kan göra film." - Moviezine.se

Roman Polanski våldtog en minderårig flicka 1977 genom att droga henne under en fotosession. När han erkännt brottet och släppts mot borgen i avvaktan på vidare rättsprocess, flydde han landet (USA) och bosatte sig permanent i Frankrike. När han 2009 skulle besöka en filmfestival i Schwiez, arresterades han och sitter nu i husarrest med fotboja i väntan på att utlämnas till USA. "The Ghost Writer" har således fått slutföras medan Polanski varit "bakom lås och bom". Till historien skall väl nämnas att Polanski och det drabbade barnet (numera vuxen) skall ha kommit fram till en ekonomisk överenskommelse. Det kan tolkas som att regissören ångrar sig och vill gottgöra och sona sitt brott på ett materiellt plan. Men sanningen ligger nog närmare ett försök att köpa sig fri. Och mannen skall vara ett Geni, sägs det.

Jag tycker att det är fegt av recensenterna att enbart nämna Polanskis brott i förbifarten och sedan förklara att hans konstnärsskap inte har med hans privatliv att göra. Visst kan man förlåta en människas brott. Men Polanski verkar inte ångra sig. Om han ångrat sig hade han tagit sitt brott och sonat den vägen i fängelse, dömd för våldtäkt på en minderårig flicka. Jag är inte säker på att jag vill göra den här mannen ännu mer framgångsrik och ännu rikare (eller rekomendera andra att göra det heller) så att han får ännu en möjlighet att muta sig fri ifrån ett ohyggligt brott. Ett brott som jag anser överskuggar hans "geniala konstnärskap" om inte mest för det han valde att göra - förlåt mig - inte valde att göra efteråt.

  • Comments(1)//blogg.teaterproduktion.se/#post324

Fish Tankar

FilmPosted by Kristian Isaksson Jan 14, 2010 00:23:48
Min kollega skriver fina rader om en film jag såg i en annan salong.

Fish Tank är en en film med socialrealism. Med enastående skådespeleri och ett spännande foto. Stundtals poetiskt.

Mia är 15 år, hennes mamma var ung när hon fick henne, och kanske är det därför allting är så struligt. När mamma kommer hem med den otroligt charmiga nya pojkvännen börjar Mia slappna av och öppna upp sig, och en ny vänskap börjar spira. Att charm kan var farligt, det vet vi sen innan...

Andrea Arnold, oscarsvinnare för kortfilm 2003 har nu gjort sin andra långfilm. Den förra var kritikerhyllade Red Road. Det var en film som inte föll mig i smaken. Däremot fungerar Fish Tank mycket bättre på mig. Jag kan inte svara på vad det är. För filmerna har stora likheter. Kanske att Fish Tank är en mycket enklare historia rent moraliskt.

Formatet som filmen är filmad i skapar en stämning där det känns som att allting inte får plats i bild. Där vi likt karaktärerna inte riktigt får se, eller vill se, vad som händer utanför. Det blir lite klaustrofobiskt och instängt. Mer fokuserat.

Jag gillar Fish Tank. Den kommer inte gå till världshistorien som "mest minnesvärda film". Men jag hade i alla fall en mycket bra filmupplevelse, och jag tror jag börjar förstå varför Andrea Arnold är en regissör att räkna med...



  • Comments(0)//blogg.teaterproduktion.se/#post316

3x film

FilmPosted by Kristian Isaksson Jan 09, 2010 15:37:05
The Imaginarium of Doctor Parnassus

Terry Gilliam, regissören till en av mina absoluta favoritfilmer "Baron Münchausens äventyr" har gjort en ny film. Och inte vilken film som helst: Heath Ledgers sista.
Ledger dog under inspelningen och man valde därför att ersätta honom med tre andra skådespelare: Jude Law, Johnny Depp och Colin Firth. Handlingen är något invecklad, men det är Dr. Parnassus som åker runt med sitt Imaginarium och samlar själar för att rädda sin dotter ifrån ett äktenskap med självaste djävulen. Det är när de skär ner Tony från sin snara som saker och ting börjar förändras...
Gilliam gör alltid underliga filmer. Det här är inget undantag, snarare tvärt om. Jag misstänker att en svårbegriplig historia, blev ännu mer svårbegriplig när Heath Ledger dog och mycket fick ändras. Men den får i alla fall mig att fundera och förundras. Inte över dess fantastiskhet, men dess intensitet och fantasifullhet. Vissa anser att det skulle ha skalats ner. Jag gillar när regissörer tillåts sväva fritt. Det blir kanske inte alltid bäst, men det blir intressant och annorlunda.


Away we go

Den 35-åriga paret ska få sitt första barn och är allt annat än redo. När farföräldrarna bestämmer sig för att flytta till Beligien, och med dem anledningen för paret att bo kvar i det förfallna huset, bestämmer de sig för att åka runt i USA och försöka hitta sitt hem.
Regisörren Mendes till "Revolutionary Road" och "American Beauty" gör det igen. En strålande film om omaka par. Den här filmen har en mycket gladare ton och bör nog ändå ses som en feel-good-drama. Men det är alltid tungt vemod i Mendes filmer. Det här är inte hans bästa. Men han visar återigen att min test "En av de bästa regissörerna" stämmer.


Julie och Julia


Att jag inte sett den här filmen är underligt. Eftersom den hade premiär för väldigt länge sen. Amy Adams och Meryl Streep gör en film om mat och relationer. Julia Child var en av de första kvinnliga kockar att få släppa en riktigt kokbok. Julie Powell är kvinnan i nutid som bestämmer sig för att laga alla 530 recept på ett år, och dessutom blogga om det. Filmen puttrar på och är rakt igenom trevlig. Få problem uppdagas, men inget man inte tror kommer kunna ordnas. Även om det bränns vid ibland. Kanske är det filmens svaghet, att man aldrig tvivlar. Men Meryl Streep och Amy Adams tillsammans blir aldrig dåligt... Bara bra.



  • Comments(0)//blogg.teaterproduktion.se/#post312
Next »